Min kärlek till Skåne

Jag har under en längre tid vägt fram och tillbaka vad jag vill göra nu. Vill jag stanna i Barcelona och fortsätta kämpa mot de saker jag möter på vägen eller vill jag gå vidare?
Förra veckan tog jag ett stort och ganska känsloladdat beslut. Jag flyttar hem till Skåne. Jag lämnar Barcelona för nu, jag har sagt upp min lägenhet, sagt upp mig från jobbet, jag har börjat ge bort mina saker och dras mellan lycka och sorg varje sekund.
Att lämna G är ett hårt slag, jag vet inte vad som är rätt, kanske funkar distansvarianten för oss? Kanske inte? Det enda jag kan tro på är att lyckan måste börja inom mig och det är bara jag som kan hitta den.

Jag kommer hem, Christian Kjellvander vet precis vad det handlar om:


With sleepy eyes we made our way across
Where friendship's found friendship is often lost
With valiant wishes of becoming ends
But there will be no such with you my friend
I'm going home, going home
To be where my water meets my stones
I知 going home, going home
The social traveller journeys on his own
Darkness you can't see where you're going now
There never was light in your eyes some how
Who's to blame when something living is dead?
So many words should have stayed in your head
So many thoughts should not have left your bed
I'm going home, going home
To tend to the lover and the dog
I'm going home, going home
He who yearns to age must firstly grow
That which is your prime you do not know
Boy boy boy boy
I'm going home, going home
To drink from the chalis of another
I'm going home, going home
To mount and feed and groom and ride alone
For he who is myself I do not know