Dagens misär

Som medborgare i funktionella (jo Spaninen måste nog räknas här) länder blir man lätt så himla bekväm.

Man tycker det är självklart att det finns rinnande (och varmt) vatten, att lamporna alltid tänds när man trycker på strömbrytaren (undrar varför det heter så, man bryter ju bara strömmen 50% av gångerna) iaf, att man har mat i kylen och att man har alla sina saker runt omkring sig.

Dagen jag åkte från Honduras duschade jag i iskallt vatten samtidigt som jag lovade mig själv att ALDRIG göra det igen, aldrig nånsin. Och förutom de gånger då far fyllt en mugg med iskallt vatten o kastat över duschdraperiet när man som bäst står o njuter av de varma ångorna efter en 45 minuter lång dusch eller de gånger då S fick för sig att vrida på kallvattnet när jag duschade så har jag hållt mitt löfte. Tills igår...
vår varmvattenberedare har gått i graven och igår kände jag att jag faktiskt inte kunde gå fler dagar utan en dusch. Smutisgt hår, fine, men smutisgt hår OCH lukta svett ville jag inte så jag tvingade mig in i duschen och jag lovar vattnet var så kallt att jag tappade andan och mitt skinn blev helt lila!

I dag tog jag till andra metoder. Jag gav mig ut på en timmes lång spring tur som avslutades på Gs jobb där jag lånade en dusch (världens minsta).

När varmvattnet försvinner förväntar man sig att det iaf finns kallvatten men nä, det fick G för sig att stänga av och som han sa till mig "jamen det är ju bara att vrida på kranen igen", jo, right MR strong. Om man har lite muskler så.

Mat... urhungrig efter min springtur förväntade jag mig att det skulle finnas lite rester efter G jag kunde värma. Men nej... i kylskåpet fanns 200 g svamp, bacon, kokt gamalt ris och räkost. I skafferiet fanns te, kaffe, havregryn och chips.

Så nu sitter jag här; bajsnödig (kan ju inte ens spola!!) med flygit hår och torr hud (lotion eller mousse fanns ju knappast på Gs jobb) ätandes havregrynsgröt.
Fredagen har varit bättre förr...