Bönor på brassevis eller om att koka pasta

Jag överraskar mig själv varje dag. Det är tisdag och denna vecka har jag lyckats:

---> bli rädd för mig själv. När klockan ringde i morse skrek jag. Jag har väl gnytt lite försynt många gånger av avsky men skrika? och högt!!!! Puh, tur jag inte har så snabb reaktionsförmåga, men förvånad blev jag av min egen reaktion, då må jag lova.

---> få nille på att ge dubbla rubriker, i skrift såväl som i tal. (ex. rubrik på detta inlägg.) I text tycker jag det kan vara rätt fyndigt, men i tal? Skärpning Johanna!

---> verkligen bestämt mig att jag inte gillar pasta. När jag var liten tyckte jag spagetti såg ut som maskar (maskar kommer bli min död, jag tror på fullt allvar dom kan döda. Om inte annat så i form av en hjärtattack.) och när jag bodde i Lund och levde på nudlar (ah, fina minnen) kunde jag få sådana där äckelkänslor och tro alla nudlar var maskar och var tvungen o slänga maten.
Nä, pasta växer i munnen på mig.

---> att jag efter ett par kastruller brända bönor, nu lyckats göra perfekta enligt Brasserecept :) Min kille är världens bästa på att laga bönor. (Dock köper han sina på burk och värmer) Jag älskade bönorna i Honduras men lärde mig aldrig laga dom så Brasilien får leda min bön-liga tills jag har råd och tid att åka till Tegus och lära mig koka bönor. Frijoles parados en mi corazon!

---> ah, i dag har jag tränat spinning. Satt där på cykeln, lyssnade på Jäggan-musik och räknade ut att sist jag spinnade nog var med Andreas...dvs. hösten 2004. Det enda jag kom ihåg rätt var att slappna av i armarna :)


Nu är det yoga-dags. Fan, kommer drömma om maskliknade pasta i natt, tur jag ska upp vid kvart över sex.


SOV GOTT!!!!

Liljor till er alla