Och så en dag...

Det fanns en tid då även mitt liv fungerade. Det fanns en tid då även jag gick upp vid 8 för att få saker gjorda. Det fanns en tid då även jag brydde mig.

Undrar vad som hände...jag har långa listor med saker jag måste göra men tiden och jag tycks ha stannat. De få saker jag gör går i slowmotion. Att koka kaffe tar ungefär en kvart (kom nu ihåg att vi har moccabryggare man ställer på spisen och mikro för mjölken) jag spiller kaffe och hittar inte muggar. Att duscha tar fortfarande inte så himla lång tid men att bli redo för att duscha desto längre. Det ska hittas handdukar som inte är blöta eller smutsiga, det ska sättas i linser och borstas tänder...väl i badrummet har jag glömt rakhyvel eller inneskorna och måste ut och leta igen (i lägenheten då, inte ut ut).

Det fanns en tid då jag brydde mig till hundra procent om hur andra hade det runt mig; kan jag göra något för dig, kan jag hjälpa till bara ringa osvosvosv. När sa jag det senast??? :( Det fanns en tid när jag fikade med tre olika på en dag bara för att hinna träffa alla. En gammal vän till mig bor i samma stad som mig sedan september, vi har setts två gånger, nu är det mitten av december.

Jag är ett löjligt pinsamt vrak som bara sover och aldrig umgås, jag har blivit socialt inkompetent, något jag aldrig trodde skulle ske!!

Förlåt alla vänner som vill göra saker, from nu ska jag alltid följa med :) Alla fikor...